Fast i något som jag inte kan ta mig ur…

…är något som jag upplevt. Att det inte hjälper hur mycket man försöker dra sig ur, dra sig upp, ta sig loss ifrån. Inget fotfäste. Överväldigad av en känsla av att vara helt övergiven som förblindar, förhindrar och förlamar.

Det bara blir värre.

Tyngre.

Mer diffust

och

kvävande.

Jag vet hur det känns. Att få berätta det, att få måla precis det jag upplevt och varit med om, är för mig en otrolig frihet. Men också att få erkänna:  jag aldrig skulle klarat mig, om det inte va för att Någon brydde sig om mig så mycket att han räddade mig. Tack för att Du hör. Utan Dig, Gud, skulle jag inte finnas.

5 thoughts on “Fast i något som jag inte kan ta mig ur…”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.