Är det verkligen sant? Det här är mer än vad jag kan förstå.
Älskar du mig så mycket, att du inte tröttnar på mig?
Alla mina misslyckanden och alla mina upprepade felsteg, alla de gånger jag sårat dej?
Alla gånger jag sprungit ifrån dig. Har du väntat på mig med längtan efter att jag skulle komma tillbaka.
Hur vågar du, hur kan du? Nåd, nåd utöver nåd.
Men tänk om jag tappar allt, och faller, igen? Och förstör allt…igen.
Då har allt du gjort för mig varit till ingen nytta…eller?
Din nåd är ny…varje morgon. Tar den ALDRIG slut?
En trasig människa som inte har någonting kvar,
reser du upp och kröner med barmhärtighet,
skapar ett värde i henne,
så ovärderligt, så orubbligt att ingen kan ta det ifrån henne.
För Du har gett henne det.
Hur kan jag inte älska dej?
”Vi älskar, för att han först älskat oss.”
Seriöst, den här målningen är så vacker så jag vet inte vad!! Älskar den! Du är BÄST på det du gör och jag är mycket stolt över att ha en sådan talangfull vän:-D
Vacker målning. klockren text!
Wowiwaowi! (för att säga det med dina egna ord!)
Underbart vackert – både text och bild!
Kraaam
Vilken underbar text. Mycket upplyftande, och så rätt, så rätt.
Tack Elin! Oj, vad fint, tack så jättemycket för de oerhört uppmuntrande orden! =)=)
Tack!!!!=)
Vilken fantastisk tavla, den utstrålar verkligen hopp , förväntan och nåd!
Vilken vacker tavla och vilken underbar upplyftande text !!