LOVED

“for it was You who created my inward parts; you knit me together in my mother’s womb. I will praise You because I have been fearfully and wonderfully made”.
/Psalms 139:13 -14

”Peace I leave with you; my peace I give you. I do not give to you as the world gives. Do not let your hearts be troubled and do not be afraid.”
/John 14:27

”And why do you worry about clothes? See how the flowers of the field grow. They do not labor or spin. Yet I tell you that not even Solomon in all his splendor was dressed like one of these. If that is how God clothes the grass of the field, which is here today and tomorrow is thrown into the fire, will he not much more clothe you—you of little faith? ”
/Matthew 6:28

Promarkerskatch and ink, 30×40 cm

Forgiven

forgivness

Your grace speaks louder than my shame,

my mistakes, all my failures.

 

Your blood covers all my transgressions,

through your sacrifice at the cross

i

am

made

clean.

 

Just because of what you did,

not because of what i can do.

 

Your arms are open wide.

Your love will never fail me.

 

All I can do is just to receive your grace

and your grace is enough for me.

 

Through your eyes, i am beautiful.

 

You won´t hold my sin against me,

there´s  no condemnation for those who believe in you.

 

Thank you Jesus- your love is greater than i can comprehend!

 

”Those who look to him are radiant;
   their faces are never covered with shame.”
//Psalm 34

”I said, “I will confess
    my transgressions to the Lord.”
And you forgave
    the guilt of my sin.”
//Psalm 32

I´m yours

I know the Lord is always with me.
    I will not be shaken, for he is right beside me.

No wonder my heart is glad, and I rejoice.
    My body rests in safety.

For you will not leave my soul among the dead
    or allow your holy one to rot in the grave.

You will show me the way of life,
    granting me the joy of your presence
    and the pleasures of living with you forever.

Psalm 16

Sketch in frame, 40 60 cm, 2014

When you hold me in your arms…

Ibland känner man sig inte så stark. Inte riktigt vän med sig själv. I huvudet spelas en repig skiva upp, som påminner om allt som man allra helst vill glömma. Påmind av alla gamla misstag, allt man misslyckats med, allt det där som man skäms så för. Trots att man inte vill det, så sitter man där. Fast i sig själv. I självförakt. Vilken skit jag är! Inte är jag värd att älskas eller att få finnas till!

Men då, just då, blir jag påmind av en annan verklighet. Att mitt värde inte alls beror på mig själv. Vad jag gör, är, inte gör eller inte är. Jag är älskad- utifrån, inifrån. Mitt hjärta är signerat med Hans namn.

Utifrån Guds synvinkel, är jag värdefull, bara för att jag finns till. Jag är skapad av, till och för honom. För Gud kostade jag hans egen son. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin egen son, för att de som tror på honom inte skall gå under, utan ha evigt liv.” Det spelar ingen roll hur mycket skit jag gjort.

Inifrån bärs jag, inte av mig själv, utan av denna Kärlek och Nåd. Gud är villigt att förlåta-helt. Och om, och om igen. Och skapar i mig ett nytt hjärta. Ett hjärta som nu kan ha kontakt med med universums skapare utan att frukta. Fri och förlåten, mina misstag är inte jag längre, jag är ny på insidan. Även när jag faller, så vet jag att Hans armar är där för att förlåta och trösta, inte för att fördöma och straffa.

Att Gud älskar oss och längtar efter oss, sina skapelser, hans mästerverk, trots allt vi gör mot varandra och mot Honom själv, är för stort för mig att fatta.  Men det är mer verkligt än vad jag eller någon annan helt kan förstå.

”When you hold me in your arms, it feels like coming home”

Where I land, JJ Heller