Kategori: Tavla

By your grace

Är det verkligen sant? Det här är mer än vad jag kan förstå.

Älskar du mig så mycket, att du inte tröttnar på mig?

Alla mina misslyckanden och alla mina upprepade felsteg, alla de gånger jag sårat dej?

Alla gånger jag sprungit ifrån dig. Har du väntat på mig med längtan efter att jag skulle komma tillbaka.


Hur vågar du, hur kan du? Nåd, nåd utöver nåd.

Men tänk om jag tappar allt, och faller, igen? Och förstör allt…igen.

Då har allt du gjort för mig varit till ingen nytta…eller?

Din nåd är ny…varje morgon. Tar den ALDRIG slut?


En trasig människa som inte har någonting kvar,

reser du upp och kröner med barmhärtighet,

skapar ett värde i henne,

så ovärderligt, så orubbligt att ingen kan ta det ifrån henne.

För Du har gett henne det.

Hur kan jag inte älska dej?


”Vi älskar, för att han först älskat oss.”

Du ser igenom…

”Så svårt det är att andas här, mellan mina så ansträngt och så hårt uppbyggda, så noga och kalkylerade murar.

Murar som mot omvärlden och Dig reser sig.

Jag orkar inte längre bevisa mig själv, denna bild av perfektion, att jag har allt, jag kan visst, jag duger mer än du, jag är, att jag finns visst.

Den tynger mig och förlamar, bara kväver mig.

Du har ju skapat mig till att verkligen leva, så varför lurar jag mig själv, när du har gett mig allt?

Varför nöjer jag mig med smulorna när du vill överösa mig med ditt liv, din skaparglädje, din livslust?

Hjälp ut från mitt falska, ut ur mig själv och mitt torra skal!

Jag vill ut, bryta mig loss, frigöra mig från detta  låtsas liv,

jag vill leva, verkligen leva,  i din frihet, i ditt ljus.

Du kallar på mig, du ropar på mig, du kallar mig vid mitt namn.

Du vill ha mig som jag är. Inte mina prestationer och yta. Du vill ha mig, som jag är, äkta, liten, mänsklig och så bristfällig.

Så att du kan vara mitt liv, mitt allt, mitt vatten i torraste ökenland.

Rakt igenom mig ser du allt, och ändå älskar du mig.

Mitt hjärta brister, viker sig av tyngden av din kärlek, och mina skal börjar sakta spricka.

Du skapar i mig ett hjärta av kött och blod, fylld av din ande och liv.

Som fjärilen släpper taget om sin trygghet, spränger gränserna, så släpper jag taget om mig själv.

Jag är fri, jag är din.”

Yvette 2011

`”Om Sonen befriar er, blir ni verkligen fria” Joh 8:36

Nytt datum för utställningen!

Den 15 mars är det nya datumet! Från och med då till 15 april kan ni se mina senaste målningar på Fjällstugan. (Om ni undrar vart det är i Jönköping, så förklarar jag gärna. Kolla in http://restaurang.fjallstugan.se/)

Jag rekommenderar verkligen en tur dit, inte bara för att se min konst, utan också för att njuta av en fika,  matbit och den underbara utsikten. Gör det till en utflykt vettja!

Fast i något som jag inte kan ta mig ur…

…är något som jag upplevt. Att det inte hjälper hur mycket man försöker dra sig ur, dra sig upp, ta sig loss ifrån. Inget fotfäste. Överväldigad av en känsla av att vara helt övergiven som förblindar, förhindrar och förlamar.

Det bara blir värre.

Tyngre.

Mer diffust

och

kvävande.

Jag vet hur det känns. Att få berätta det, att få måla precis det jag upplevt och varit med om, är för mig en otrolig frihet. Men också att få erkänna:  jag aldrig skulle klarat mig, om det inte va för att Någon brydde sig om mig så mycket att han räddade mig. Tack för att Du hör. Utan Dig, Gud, skulle jag inte finnas.