Författare: Yvette

By your grace

Är det verkligen sant? Det här är mer än vad jag kan förstå.

Älskar du mig så mycket, att du inte tröttnar på mig?

Alla mina misslyckanden och alla mina upprepade felsteg, alla de gånger jag sårat dej?

Alla gånger jag sprungit ifrån dig. Har du väntat på mig med längtan efter att jag skulle komma tillbaka.


Hur vågar du, hur kan du? Nåd, nåd utöver nåd.

Men tänk om jag tappar allt, och faller, igen? Och förstör allt…igen.

Då har allt du gjort för mig varit till ingen nytta…eller?

Din nåd är ny…varje morgon. Tar den ALDRIG slut?


En trasig människa som inte har någonting kvar,

reser du upp och kröner med barmhärtighet,

skapar ett värde i henne,

så ovärderligt, så orubbligt att ingen kan ta det ifrån henne.

För Du har gett henne det.

Hur kan jag inte älska dej?


”Vi älskar, för att han först älskat oss.”

Visste du?


”Visste du, att det det finns en plats, här, just för dig?

Visste du, att just du, behöver ett alldeles eget ställe, som ingen vet om?

Bara du och jag.

Vet du inte, att du bara får vara här?

Bara vara och vila ut, gömd från omvärldens alla krav, från allt som distraherar och vill tynga ner dig.

Glömma allt som vill påminna dig om allt du borde, alla röster som säger att du måste,måste nu, måste nu nu nu!

Låt stressen rinna av, och hämta ny kraft och styrka, här hos mig, i min famn.”

”Kom till mig alla ni som är tyngda och bär på tunga bördor,  jag ska ge er vila.”

Yvette, Juni, 2011

Du ser igenom…

”Så svårt det är att andas här, mellan mina så ansträngt och så hårt uppbyggda, så noga och kalkylerade murar.

Murar som mot omvärlden och Dig reser sig.

Jag orkar inte längre bevisa mig själv, denna bild av perfektion, att jag har allt, jag kan visst, jag duger mer än du, jag är, att jag finns visst.

Den tynger mig och förlamar, bara kväver mig.

Du har ju skapat mig till att verkligen leva, så varför lurar jag mig själv, när du har gett mig allt?

Varför nöjer jag mig med smulorna när du vill överösa mig med ditt liv, din skaparglädje, din livslust?

Hjälp ut från mitt falska, ut ur mig själv och mitt torra skal!

Jag vill ut, bryta mig loss, frigöra mig från detta  låtsas liv,

jag vill leva, verkligen leva,  i din frihet, i ditt ljus.

Du kallar på mig, du ropar på mig, du kallar mig vid mitt namn.

Du vill ha mig som jag är. Inte mina prestationer och yta. Du vill ha mig, som jag är, äkta, liten, mänsklig och så bristfällig.

Så att du kan vara mitt liv, mitt allt, mitt vatten i torraste ökenland.

Rakt igenom mig ser du allt, och ändå älskar du mig.

Mitt hjärta brister, viker sig av tyngden av din kärlek, och mina skal börjar sakta spricka.

Du skapar i mig ett hjärta av kött och blod, fylld av din ande och liv.

Som fjärilen släpper taget om sin trygghet, spränger gränserna, så släpper jag taget om mig själv.

Jag är fri, jag är din.”

Yvette 2011

`”Om Sonen befriar er, blir ni verkligen fria” Joh 8:36

When you hold me in your arms…

Ibland känner man sig inte så stark. Inte riktigt vän med sig själv. I huvudet spelas en repig skiva upp, som påminner om allt som man allra helst vill glömma. Påmind av alla gamla misstag, allt man misslyckats med, allt det där som man skäms så för. Trots att man inte vill det, så sitter man där. Fast i sig själv. I självförakt. Vilken skit jag är! Inte är jag värd att älskas eller att få finnas till!

Men då, just då, blir jag påmind av en annan verklighet. Att mitt värde inte alls beror på mig själv. Vad jag gör, är, inte gör eller inte är. Jag är älskad- utifrån, inifrån. Mitt hjärta är signerat med Hans namn.

Utifrån Guds synvinkel, är jag värdefull, bara för att jag finns till. Jag är skapad av, till och för honom. För Gud kostade jag hans egen son. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin egen son, för att de som tror på honom inte skall gå under, utan ha evigt liv.” Det spelar ingen roll hur mycket skit jag gjort.

Inifrån bärs jag, inte av mig själv, utan av denna Kärlek och Nåd. Gud är villigt att förlåta-helt. Och om, och om igen. Och skapar i mig ett nytt hjärta. Ett hjärta som nu kan ha kontakt med med universums skapare utan att frukta. Fri och förlåten, mina misstag är inte jag längre, jag är ny på insidan. Även när jag faller, så vet jag att Hans armar är där för att förlåta och trösta, inte för att fördöma och straffa.

Att Gud älskar oss och längtar efter oss, sina skapelser, hans mästerverk, trots allt vi gör mot varandra och mot Honom själv, är för stort för mig att fatta.  Men det är mer verkligt än vad jag eller någon annan helt kan förstå.

”When you hold me in your arms, it feels like coming home”

Where I land, JJ Heller

Nytt datum för utställningen!

Den 15 mars är det nya datumet! Från och med då till 15 april kan ni se mina senaste målningar på Fjällstugan. (Om ni undrar vart det är i Jönköping, så förklarar jag gärna. Kolla in http://restaurang.fjallstugan.se/)

Jag rekommenderar verkligen en tur dit, inte bara för att se min konst, utan också för att njuta av en fika,  matbit och den underbara utsikten. Gör det till en utflykt vettja!