By your grace

Är det verkligen sant? Det här är mer än vad jag kan förstå.

Älskar du mig så mycket, att du inte tröttnar på mig?

Alla mina misslyckanden och alla mina upprepade felsteg, alla de gånger jag sårat dej?

Alla gånger jag sprungit ifrån dig. Har du väntat på mig med längtan efter att jag skulle komma tillbaka.


Hur vågar du, hur kan du? Nåd, nåd utöver nåd.

Men tänk om jag tappar allt, och faller, igen? Och förstör allt…igen.

Då har allt du gjort för mig varit till ingen nytta…eller?

Din nåd är ny…varje morgon. Tar den ALDRIG slut?


En trasig människa som inte har någonting kvar,

reser du upp och kröner med barmhärtighet,

skapar ett värde i henne,

så ovärderligt, så orubbligt att ingen kan ta det ifrån henne.

För Du har gett henne det.

Hur kan jag inte älska dej?


”Vi älskar, för att han först älskat oss.”

Du ser igenom…

”Så svårt det är att andas här, mellan mina så ansträngt och så hårt uppbyggda, så noga och kalkylerade murar.

Murar som mot omvärlden och Dig reser sig.

Jag orkar inte längre bevisa mig själv, denna bild av perfektion, att jag har allt, jag kan visst, jag duger mer än du, jag är, att jag finns visst.

Den tynger mig och förlamar, bara kväver mig.

Du har ju skapat mig till att verkligen leva, så varför lurar jag mig själv, när du har gett mig allt?

Varför nöjer jag mig med smulorna när du vill överösa mig med ditt liv, din skaparglädje, din livslust?

Hjälp ut från mitt falska, ut ur mig själv och mitt torra skal!

Jag vill ut, bryta mig loss, frigöra mig från detta  låtsas liv,

jag vill leva, verkligen leva,  i din frihet, i ditt ljus.

Du kallar på mig, du ropar på mig, du kallar mig vid mitt namn.

Du vill ha mig som jag är. Inte mina prestationer och yta. Du vill ha mig, som jag är, äkta, liten, mänsklig och så bristfällig.

Så att du kan vara mitt liv, mitt allt, mitt vatten i torraste ökenland.

Rakt igenom mig ser du allt, och ändå älskar du mig.

Mitt hjärta brister, viker sig av tyngden av din kärlek, och mina skal börjar sakta spricka.

Du skapar i mig ett hjärta av kött och blod, fylld av din ande och liv.

Som fjärilen släpper taget om sin trygghet, spränger gränserna, så släpper jag taget om mig själv.

Jag är fri, jag är din.”

Yvette 2011

`”Om Sonen befriar er, blir ni verkligen fria” Joh 8:36

Can you see Him?

Can you see Him? akryl, 2008

Man ser vad man vill se.  En ser en gubbe. En annan ser några figurer. Själv ser jag Honom, med törnekrona, mitt i folkmassan.

”Vi föraktade honom och övergav honom, han var en sorglig syn, drabbad av lidande. Vi vände honom ryggen och såg åt ett annat håll när han gick förbi. Vi avskydde honom och förstod inte vem han var. Ändå var  det vårt lidande han bar och våra sorger som tyngde honom. Vi trodde att hans lidande var ett straff från Gud för hans egna synder, men det var för vår skull han blev sårad och slagen. Han blev misshandlad för att vi skulle få frid. Han blev straffad, men vi blev friade. I hans sår har vi blivit helade.” Jesaja 53:5