My dear

My dear

”Come close,

Come closer.

Don´t be afraid,

I am the one you so desperate looking for.


Like a restless dear you are running,

running for water,

running until your thirst is quenched.


I know your hearts desire , I know your souls longing.


Come closer, and you will find peace

Come to me, and you will find rest.”




”But whosoever drink of the water that I shall give him shall never thirst; but the water that I shall give him shall be in him a well of water springing up into everlasting life.” Joh 4: 14

Where dreams take form

”For you created my inmost being;
you knit me together in my mother’s womb.
I praise you because I am fearfully and wonderfully made;
your works are wonderful,
I know that full well.

My frame was not hidden from you
when I was made in the secret place,
when I was woven together in the depths of the earth.
Your eyes saw my unformed body;
all the days ordained for me were written in your book
before one of them came to be.

How precious to me are your thoughts,God!
How vast is the sum of them!
Were I to count them,
they would outnumber the grains of sand

when I awake, I am still with you.”

Psalm 139

By your grace

Är det verkligen sant? Det här är mer än vad jag kan förstå.

Älskar du mig så mycket, att du inte tröttnar på mig?

Alla mina misslyckanden och alla mina upprepade felsteg, alla de gånger jag sårat dej?

Alla gånger jag sprungit ifrån dig. Har du väntat på mig med längtan efter att jag skulle komma tillbaka.


Hur vågar du, hur kan du? Nåd, nåd utöver nåd.

Men tänk om jag tappar allt, och faller, igen? Och förstör allt…igen.

Då har allt du gjort för mig varit till ingen nytta…eller?

Din nåd är ny…varje morgon. Tar den ALDRIG slut?


En trasig människa som inte har någonting kvar,

reser du upp och kröner med barmhärtighet,

skapar ett värde i henne,

så ovärderligt, så orubbligt att ingen kan ta det ifrån henne.

För Du har gett henne det.

Hur kan jag inte älska dej?


”Vi älskar, för att han först älskat oss.”

Du ser igenom…

”Så svårt det är att andas här, mellan mina så ansträngt och så hårt uppbyggda, så noga och kalkylerade murar.

Murar som mot omvärlden och Dig reser sig.

Jag orkar inte längre bevisa mig själv, denna bild av perfektion, att jag har allt, jag kan visst, jag duger mer än du, jag är, att jag finns visst.

Den tynger mig och förlamar, bara kväver mig.

Du har ju skapat mig till att verkligen leva, så varför lurar jag mig själv, när du har gett mig allt?

Varför nöjer jag mig med smulorna när du vill överösa mig med ditt liv, din skaparglädje, din livslust?

Hjälp ut från mitt falska, ut ur mig själv och mitt torra skal!

Jag vill ut, bryta mig loss, frigöra mig från detta  låtsas liv,

jag vill leva, verkligen leva,  i din frihet, i ditt ljus.

Du kallar på mig, du ropar på mig, du kallar mig vid mitt namn.

Du vill ha mig som jag är. Inte mina prestationer och yta. Du vill ha mig, som jag är, äkta, liten, mänsklig och så bristfällig.

Så att du kan vara mitt liv, mitt allt, mitt vatten i torraste ökenland.

Rakt igenom mig ser du allt, och ändå älskar du mig.

Mitt hjärta brister, viker sig av tyngden av din kärlek, och mina skal börjar sakta spricka.

Du skapar i mig ett hjärta av kött och blod, fylld av din ande och liv.

Som fjärilen släpper taget om sin trygghet, spränger gränserna, så släpper jag taget om mig själv.

Jag är fri, jag är din.”

Yvette 2011

`”Om Sonen befriar er, blir ni verkligen fria” Joh 8:36