All you who are weary…

Till alla er som är trötta och bär på tunga bördor…

Han som skapat himmel och jord känner dig mer än vad du själv gör och vet så väl vad du behöver.
I hans famn får du vila ut. Finna ro.


Andas ut från kampen mot alla ouppnåeliga krav, alla prestationer och måsten.

Mitt i otillräckligheten räcks en hand ut, en inbjudan för de trötta,en frihet och ett hopp för de som kämpar, de som bär på tunga bördor och oro.


En öppen famn hos Honom som älskar att förbarma sig över det svaga, trösta de sorgsna,
bära dem som inte längre orkar uppehålla sig själva, de som vet att de inget mer kan i sig själva.

I hans kärlek finns allt du behöver.


”Jag har inte kommit för att döma, utan för att rädda världen.” Joh. 3

Yvette, 2011

By your grace

Är det verkligen sant? Det här är mer än vad jag kan förstå.

Älskar du mig så mycket, att du inte tröttnar på mig?

Alla mina misslyckanden och alla mina upprepade felsteg, alla de gånger jag sårat dej?

Alla gånger jag sprungit ifrån dig. Har du väntat på mig med längtan efter att jag skulle komma tillbaka.


Hur vågar du, hur kan du? Nåd, nåd utöver nåd.

Men tänk om jag tappar allt, och faller, igen? Och förstör allt…igen.

Då har allt du gjort för mig varit till ingen nytta…eller?

Din nåd är ny…varje morgon. Tar den ALDRIG slut?


En trasig människa som inte har någonting kvar,

reser du upp och kröner med barmhärtighet,

skapar ett värde i henne,

så ovärderligt, så orubbligt att ingen kan ta det ifrån henne.

För Du har gett henne det.

Hur kan jag inte älska dej?


”Vi älskar, för att han först älskat oss.”

Visste du?


”Visste du, att det det finns en plats, här, just för dig?

Visste du, att just du, behöver ett alldeles eget ställe, som ingen vet om?

Bara du och jag.

Vet du inte, att du bara får vara här?

Bara vara och vila ut, gömd från omvärldens alla krav, från allt som distraherar och vill tynga ner dig.

Glömma allt som vill påminna dig om allt du borde, alla röster som säger att du måste,måste nu, måste nu nu nu!

Låt stressen rinna av, och hämta ny kraft och styrka, här hos mig, i min famn.”

”Kom till mig alla ni som är tyngda och bär på tunga bördor,  jag ska ge er vila.”

Yvette, Juni, 2011

Du ser igenom…

”Så svårt det är att andas här, mellan mina så ansträngt och så hårt uppbyggda, så noga och kalkylerade murar.

Murar som mot omvärlden och Dig reser sig.

Jag orkar inte längre bevisa mig själv, denna bild av perfektion, att jag har allt, jag kan visst, jag duger mer än du, jag är, att jag finns visst.

Den tynger mig och förlamar, bara kväver mig.

Du har ju skapat mig till att verkligen leva, så varför lurar jag mig själv, när du har gett mig allt?

Varför nöjer jag mig med smulorna när du vill överösa mig med ditt liv, din skaparglädje, din livslust?

Hjälp ut från mitt falska, ut ur mig själv och mitt torra skal!

Jag vill ut, bryta mig loss, frigöra mig från detta  låtsas liv,

jag vill leva, verkligen leva,  i din frihet, i ditt ljus.

Du kallar på mig, du ropar på mig, du kallar mig vid mitt namn.

Du vill ha mig som jag är. Inte mina prestationer och yta. Du vill ha mig, som jag är, äkta, liten, mänsklig och så bristfällig.

Så att du kan vara mitt liv, mitt allt, mitt vatten i torraste ökenland.

Rakt igenom mig ser du allt, och ändå älskar du mig.

Mitt hjärta brister, viker sig av tyngden av din kärlek, och mina skal börjar sakta spricka.

Du skapar i mig ett hjärta av kött och blod, fylld av din ande och liv.

Som fjärilen släpper taget om sin trygghet, spränger gränserna, så släpper jag taget om mig själv.

Jag är fri, jag är din.”

Yvette 2011

`”Om Sonen befriar er, blir ni verkligen fria” Joh 8:36